När ska mina anställda förmånsbeskattas för vård?
Förmån för hälso- och sjukvård, samt företagshälsovård. Var går gränserna? Resultat reder ut.
Senaste året har beskattning av företagshälsovården hamnat i fokus. Förklaringen är ett riksdagsbeslut från våren 2018. Då bestämde politikerna att skattefriheten för förmån av inte offentligt finansierad hälso- och sjukvård skulle slopas. De nya reglerna infördes 1 juli 2018 och innebär att en anställd som får inte offentligt finansierad hälso- och sjukvårdsförmåner av sina arbetsgivare, till exempel en sjukvårdsförsäkring, förmånsbeskattas. Arbetsgivaren ska betala arbetsgivaravgifter för förmånen och samtidigt är kostnaden avdragsgill i verksamheten.
Så långt kan det tyckas tydligt, men frågor har dykt upp sedan de nya reglerna började gälla. Framför allt handlar det om gränsdragningar och att hålla isär begreppen. Företagshälsovård och hälso- och sjukvård är två olika saker:
Företagshälsovård har organisationen och arbetsplatsen i fokus medan hälso- och sjukvård (eller ”vanlig vård”) sätter individen i fokus.
– En arbetsgivare har skyldighet att tillhandahålla företagshälsovård utifrån vad arbetsförhållandena kräver, men har ingen skyldighet att erbjuda sina anställda tillgång till vanlig vård, säger Peter Munck af Rosenschöld, vd på branschorganisationen Sveriges Företagshälsor.
Innan de nya reglerna infördes var det vanligt att arbetsgivare erbjöd de anställda hälso- och sjukvårdsförsäkring avseende inte offentligt finansierad sjukvård skattefritt och att denna var samordnad med företagshälsovården. När situationen var sådan att förmån av hälso- och sjukvård var skattefri behövde arbetsgivaren och arbetstagaren aldrig fundera på i vilket syfte en arbetstagare sökte vård.
Nu är situationen annorlunda. För att inte förmånsbeskattas måste det finnas en koppling mellan den anställdes hälsoproblem och arbetssituationen. Då faller det under företagshälsovård – som fortfarande är skattefritt.
– Grunden är att allt man får av sin arbetsgivare är skattepliktigt. Om arbetsgivaren erbjuder en försäkringslösning där den anställde snabbare kan få vård om denne bryter ett ben eller får halsfluss ska det förmånsbeskattas, säger Pia Blank Thörnroos, rättslig expert på Skatteverket.
Det betyder också att de nya reglerna säger att allmänna hälsoundersökningar, som att låta alla anställda genomgå en hälsokontroll årligen, inte längre är skattefria. Hälsoundersökningarna måste kunna motiveras av att det systematiska arbetsmiljöarbetet kräver dem. Alltså: ur ett skatteperspektiv är det ännu viktigare än tidigare att ha bra planer för sitt arbetsmiljöarbete.
– Och det är det som gör att man landar i gränsdragningsproblematiken. Om lagen kräver en viss nivå av företagshälsovård var går då gränsen för vilka hälsoproblem som är arbetsrelaterade. Exempelvis vet man att stress över tid kan öka risken för högt blodtryck, säger Peter Munck af Rosenschöld.
Sedan reglerna förändrades har Sveriges Företagshälsor fört diskussioner med Skatteverket för att klargöra läget. På Skatteverkets rättsliga vägledning finns Skatteverket ett antal exempel. Några av dem återges här, exemplen i sin helhet finns att läsa på Skatteverkets webb.
Men viss gränsdragningsproblematik återstår ändå, situationer där det handlar om tolkningar vad som faller inom ramen för förebyggande eller rehabiliterande åtgärder från företagets sida. Sådana är nämligen också undantagna skatteplikt.
– Huvudregeln är man pratar om rehabilitering och förebyggande arbete är att sådant som rör muskler, skelett och psykisk ohälsa räknas dit. Tanken är att vanliga människor med vanliga jobb ska kunna känna sig trygga med att arbetsgivaren uppfyller sin skyldighet att se till att de mår bra på jobbet. Men pratar vi om rena operationer, IVF-behandlingar eller exempelvis synoperationer faller det under sådant som ska förmånsbeskattas, säger Pia Blank Thörnroos.
Charlotta Marténg
Läs mer: Exempel på gränsdragningar i olika situationer artikel i Resultat nr 5 2019
