Kontor i hemmet
Mycket arbete kan idag utföras digitalt och det blir alltmer vanligt att de anställda utför sitt arbete i hemmet i stället för i arbetsgivarens lokaler.
En fråga som behandlats är om moms kan lyftas på den kontorsutrustning som köps in för att placeras hemma hos den anställde.
Bakgrunden är ett bolag som erbjuder en del av sina anställda, som har arbetsuppgifter som kan utföras hemifrån, att för bolagets räkning köpa in skrivbord och skrivbordslampor. Erbjudandet gäller upp till ett visst maxbelopp och vid betalningen ska de anställda uppge sitt namn och sin adress. Det är den anställde som är betalningsskyldig och som ansvarar för att betalningen sker i rätt tid. Bolagets namn ska dock anges på underlagen samt en text om att beställningen avser inköp av kontorsutrustning för bolagets räkning.
Bolaget ersätter den anställde så fort en begäran om ersättning blivit godkänd. Upphör anställningen kan den anställde antingen köpa kontorsutrustningen till marknadspris eller lämna tillbaka den.
Frågan hamnade först hos Skatterättsnämnden (SRN), som ansåg att momslyft inte kunde medges eftersom det inte var bolaget utan de anställda som köpte in kontorsutrustningen.
Momslyft enligt HFD
Bolaget överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) som ändrade SRN:s förhandsbesked. HFD menade att även om det var de anställda som i första ledet köpte in kontorsutrustningen ska bolaget inte vägras momslyft. Bolaget har låtit de anställda köpa in kontorsutrustningen för bolagets räkning.
Utrustningen anses därför vara levererad till bolaget av en annan beskattningsbar person i momsdirektivets mening, vilket innebär att det rör sig om ett förvärv i bolagets verksamhet.
Målet återförvisades
HFD påpekade dock att momslyft bara kan medges om undantaget för momslyft som hör till stadigvarande bostad inte är tillämpligt. Målet återförvisades därför till SRN som nu har prövat frågan.
Inget momslyft enligt SRN
SRN börjar med att slå fast att undantaget för momslyft infördes för att säkerställa att momslyft inte görs för kostnader som är att anse som privata levnadskostnader. Undantaget gäller all moms som hör till bostaden och omfattar såväl inköp av inventarier som reparationer, drift och underhåll.
SRN konstaterar att dessa rättsfall skiljer sig från det som nu ska bedömas. I detta fall rör det sig varken om kostnader som hör till ett visst utrymme eller om kostnader som hör till en byggnads funktionssätt, utan om kostnader för kontorsmöbler som ska placeras i anställdas hem.
Hemmen är inrättade som stadigvarande bostad och fortsätter att vara det även när den anställde utför arbete för arbetsgivarens momspliktiga verksamhet i hemmet.
Kontorsmöblerna kan användas såväl i bolagets ekonomiska verksamhet som för de anställdas privata bruk. Eftersom förbudet mot momslyft även gäller utgifter på inventarier som hör till bostaden anser SRN att regeln om förbud mot momslyft på utgifter på stadigvarande bostad är tillämplig. Därmed har bolaget inte rätt till momslyft på kontorsutrustningen.
Skiljaktig mening
Tre av nämndens sju ledamöter är av skiljaktig mening och anser att undantaget för momslyft inte är tillämpligt.
Förhandsbeskedet är överklagat och kommer att avgöras av Högsta förvaltningsdomstolen.
Skatterättsnämnden 66-22/I
